Om man tvunget måste söka mening i mänskligt liv
så finns i praktiken ett. Sedan länge har människan strävat, efter en dag utan strävan.
Utopin är en värld, där allt arbete inte behöver utföras
Frågan jag ställer mig är: Vad skall uppfylla vår tid och vårt sinne,
när stunden väl är nåd?
apati?
egocentrism!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag tror egocentrismen; eftersom att enligt min åsikt är människan av naturen rätt så egocentriska...
sen om det är bra eller dåligt låter jag andra bestämma.
Kvaliteeeeee
intressant hampus, fortsätt kasta ut en massa såna här inlägg!
Det behöver ju inte vara just egocentrism och apati. mitt syfte med att nämna just dessa två var snarare för att säga: Är det det vi vill? Huh? Passa er för framtiden! något sådant..
vidare så bör man skilja på dem både. De hör verkligen inte ihop, dem är snarare motsatser. Texten bör utläsas: apati? tror inte det. Snarare egocentrism!
kom gärna med egna tolkningar/tankar!
Det måste alltid finnas en strävan och ett mål för människan så om det inte finns det så antar jag att det skapas. Nya mål och brister som ska åtgärdas kommer alltid finnas där.
Även om allt kan tyckas vara bra så hittar människan alltid nya brister att fokusera på.
När vi väl är där utan mål och strävan så tror jag att vi helt enkelt dör ut, fan ska vi syssla med om vi inte arbetar eller jobbar för att uppnå något. :P
Det är åt det här hållet jag vill komma. När vi inte längre behöver arbeta så kommer all vår energi troligen riktas åt, säg självförverkligande, eller enbart åt nöjen. Folk kommer definiera sin person efter de intressen dem har. Frågan är, hur pass bra människor kommer vi bli då? Det är nästan så jag tror att vi kommer hamna i en utvecklingsmässig "jojo", att så fort vi når vårt mål, så kommer vi påbörja vår försämring, så att vi strax därpå behöver kämpa för att nå eller upprätthålla samma mål.
Nice komment, olle!
Människor har ju alltid en strävan, det är helt omöjligt att leva utan. Ju mer vi uppnår desto högre mål sätter vi, det är en som en stor trappa bara.
Jag tror att vi redan är i stadiet med egocentrism iom det moderna samhället där vi inte är lika beroende av andra människor för vårt välbefinnande. Idividualismen är ju också ett mått på att vi kommit så långt att mycket av allt rent arbete är borta, om det nu är egocentrism som vi skulle ägna oss åt.
Idag handlar det ju (i stort alltså, finns väldigt mycket som talar emot på individnivå) om att skaffa sig ett stimulerande jobb och ha kul med hög status, så man är bättre än andra osv.
Förr handlade väl mycket om att allt var större än individen, kungariken och religion osv.
Undra vad som är bäst. Vore härligt att leva i "pandora" och bara vara ett med naturen! :P
Skicka en kommentar